kakhyllan

Usch vad jobbigt att inte veta om det är rätt eller fel mot S att försöka få honom att sova i egen säng. Fast den står i vårt sovrum så blir han jätteledsen och arg. Inatt skrek han mellan 00.00-03.00 somnade sen till kl 06.00..
Jag motiverar beslutet jag tagit med att det är sämre för honom om han ligger bredvid nu och sparkar så jag blir arg på honom och inte orkar vara bra mamma alls pga utmattning..
Läser både för och emot att de ska sova själva fast de inte vill, mår skit när jag läser att de känner sig tryggare i föräldrarnas säng och att det är det viktigaste.. Men kan jag inte hantera onda sparkar mot mig nu när jag dessutom är i slutet av graviditeten inbillar jag mig att detta blir bäst ändå. Klart jag vill ha honom bredvid, lilla älsklingen, men det går bara inte nu så länge det är hårda sparkar som tär såpass som det gör.. Hoppas jag inte gör honom ont utan att det vänder till något bättre. Är man slutkörd orkar inte glada, tålmodiga mamma närvara och henne vill jag ju vara..